Hur man lär barn disciplin på Sydkoreavis

I Sydkorea kan föräldrar skicka olydiga och ofokuserade barn på marinkårens träningsläger, där dagarna består av 10 timmars konstant arbetande. Detta ska stärka barnens självförtroende, disciplin och målmedvetenhet, vilket ska göra de till mogna medborgare.

Personligen skulle jag inte ha något emot att ha ett liknande system i Sverige, det finns alldeles för många bortskämda och lata ungar där ute som bara skulle må bra av att träna lite disciplin och få ordning på sitt beteende. Vår flummskola gör inget annat än att uppmuntra detta beteende och speciellt nu när den allmäna värnplikten blivit borttagen behövs det någon form av disciplinerande åtgärder, då skolan tycks vara en plats utan något som helst hopp i den frågan.

Läsvärd krönika i Aftenposten

Norrmännen har alltid varit lite sämre än vi är på att hålla oss till det politiskt korrekta, som att inte "prata dåligt" om islam. Men tack vare detta är deras tidningar ibland läsvärda, till skillnad från många svenska alternativ. I gårdagens Aftenposten skriver Hege Storhaug om islamiseringen och islamisternas ökande inflytande i Norge. Bilden ovan kommenterar hon med orden:

Det startet på samme sted som der quislingene på 30-tallet samlet massene: Rundt 3000 menn mønstret Universitetsplassen i Oslo 12. februar, mange ikledd samme kodeks som islamstifteren Muhammed: Lang kjortel, posebukser til ankelhøyde, hodeplagg, pluss fullskjegg. Med tyngde viste de forakt for det samfunnet som har gitt dem alt av goder.

Hege pratar om kopplingarna mellan ledande muslimska föreningar i Norge och kända terrorister, t.ex. Bali-dåden, och den kände ideologen Zakir Naik, en man som är nekad inträde till både Kanada och Storbritannien. Hon gör dock ett väldigt viktigt påstående:

Men det er ikke terror som er vårt samfunns største trussel. Terroristene er få. Islamistene er ikke få.

 Många förleds och associerar fördomsfullt muslimska extremister med självmordsbombare och att dessa skulle vara det största hotet mot vårt, som Reinfeldt uttrycker det, öppna samhälle. De vi ska akta oss för är islamisterna, de som arbetar för att, så småningom, göra om hela världen till en enda nation under Islam där Sharia råder.

Tre undersøkelser er verdt å nevne her: Blant tyske muslimer i 15-årsalderen mener 40 prosent at islam er viktigere enn demokrati, mens 37 prosent vil at sharialover skal gjelde for Europas muslimer. I Storbritannia mener 28 prosent av samtlige muslimer at de britiske øyene skal underlegges sharia. Dette er dog mer alvorlig: «Bare» 17 prosent av de over 55 år har sharia som mål, mens hele 37 prosent av britiske muslimer i alderen 16–24 år omfavner sharia, Så til det aller mest skremmende, og som leder tankene tilbake til Islam Net ved Høgskolen i Oslo: Blant muslimske britiske universitetsstudenter ønsker 40 prosent «sterkt eller ganske mye» at sharia innføres. En av tre mener det er legitimt å drepe i islams navn.

Undersökningarna hon nämner finns här och här.

Hon förkastar sedan mångkulturen och förklarar att det enklaste sättet är ett starkt politiskt ledarskap som vet om farorna med islam, samt en assimileringspolitik som styr bort de radikala från islamism till att bli norrmän, samt en fin punktlista:

• Kartlegg den ideologiske basen til muslimske trossamfunn. De som også er politiske, skal behandles politisk, og dermed ikke motta statlig støtte. Dere finansierer i dag krefter som jobber intenst for å avvikle demokratiet til fordel for sharia. Makabert, men udiskutabelt sant. Avvis særkrav – de går alltid på bekostning av friheten, særlig til de sårbare.
• La alle jenters hår flagre fritt i barneskolen. Islamistene vil gremmes.
• Fjern de mobile fengslene, uniformene burka og niqab.
• Stopp all integreringsstøtte til religiøse/etniske grupper og kanaliser pengene inn i samfunnets fellesarenaer. Særlig der barna bør være.
• Slutt å renne ned moskeene i sikkert velment «dialog». Muslimer er først og fremst mennesker, ikke religiøse objekter.

Troligen med inspiration från den tyske politikern Thilo Sarrazin konstaterar hon:

En nasjon dør ikke fordi den blir drept, men fordi den begår selvmord

Vi är i exakt samma situation i Sverige och om inte liknande krav som Hege ställt genomförs här kommer islamisterna snart ha alldeles för stor makt. Allt bara för att vi, efter årtionden av sossande, gör det omöjligt för oss att föreställa oss en minoritet som hotfull. Det är dags att inse hur stor makt islamisterna har, och hur mycket de "moderata" muslimerna ljuger om deras existens.

Artikeln i sin helhet finns här.

C+FP?

På Newsmill skrev idag ordföranden för CUF och LUF en debattartikel om att det skulle stärka de liberalas position i Sverige om Centerpartiet och Folkpartiet slogs ihop till ett "liberalt" parti.

Precis som för Kristdemokraterna, om än inte lika desperat för Centerpartiet och Folkpartiet, så äter Moderaterna i princip upp Alliansen från insidan och de tre andra regeringspartierna måste börja definera sig själva som egna partier och sluta vara "småmoderater", vars enda syfte är att få stödröster för att stärka Moderaternas position.

Att slå ihop C och FP skulle kunna vara ett sätt för de "liberala" att enas och få större inflytande, men Cwejman och Anderssons lösning är nästan korkad. Både CUF och LUF är radikalare än sina moderpartier och kämpar för att påverka partierna i en mer libertarian riktning och det nya C+FP-partiet som dessa två ungdomsförbund vill bilda skulle vara långt mer liberala än dagens bonde-C och förbjud-burqa-FP vilket såklart inte skulle gå om samma politiker fanns kvar i partierna.

Cwejman och Andersson försöker få det att låta som att Sverige saknar ett riktigt liberalt alternativ, men Liberala Partiet har redan funnits i flera år som ett libertarianskt alternativ till de socialliberala partierna i Riksdagen och det nybildade Liberaldemokraterna har troligen en ännu större chans att få inflytande.

CUF och LUF:s våta dröm om ett klassiskt liberalt parti i Riksdagen kommer förhoppningsvis inte att uppfyllas och C och FP borde uppmärksamma vad deras ungdomsförbund håller på med, om de inte kan hålla koll på sina radikala ungdomar är det risk att hela partiet blir en libertariansk sörja, något som svenska folket, genom val, visat att det inte vill ha.

SvD, DN

Baksidan med "#prataomdet"

Efter att ha bombarderats med dessa ständiga Twitter-uppdateringar om "#prataomdet", läst i tidningar där varje tidning lyckats fått in en snyftartikel där de "pratar om det" så har ett mönster lyckats ta sig fram. När man läser lite på prataomdet.se ser man snabbt en bild av kvinnor som knappast var avsiktlig av skaparna.

Efteråt kändes det bara skönt att få gå hem, och jag tänkte inte så mycket på att det var något som inte var ok med situationen; de hade ju inte rört mig, bara kommit med små komplimanger i förbifarten, men det ska man väl tåla!

Men jag hade i alla fall inte gjort något mot min vilja. Ju. För så länge jag inte sa nej eller stretade emot, så skedde ju inget övergrepp. Ju mer porraktris jag agerade, desto mer kontroll hade jag. Och tänk om jag hade sagt nej och han hade gjort något uttalat mot min vilja – vad jobbig stämning det hade kunnat bli… 

Jag hade önskat att jag var starkare i mig själv och vågat sätta gränserna som min dåvarande pojkvän inte visste fanns. 

Och på detta sätt fortsätter det. Det enda man lär sig av detta är att kvinnor uppenbarligen är oansvariga och saknar förmågan att kunna säga nej. Varför läggs det ingen fokus på att kvinnor själva ska lära sig att säga nej? Dagens offer-feminism kommer aldrig fungera då den, istället för att framhäva kvinnors styrkor för att på det sättet bli "jämställda" med män, siktar på att få oss att "tycka synd" om alla kvinnor, med deras hemska män. Detta kommer aldrig att skapa något mer än sämre kvinnosyn hos många, jag har iallafall svårt att respektera människor som inte har självrespekten nog att själva kunna säga nej.

Dagens Nyheter förskönar den kinesiska kommunismen

I Dagens Nyheter beskrivs den kinesiska byn Huaxi som Jordens paradis; de har lyckast kombinera socialismens kollektiv med liberal ekonomi, vilket fått byns ekonomi att växa snabbast i landet. I artikeln nämns det att det råder fri sjukvård, riset är fritt, invånarna har högst årsinkomst o.s.v.

Men vad är priset för frihet? Brittiska The Guardian skrev för bara några år sen om samma stad. Där nämns alla ekonomiska fördelar som Dagens Nyheter tagit med. Men där står det klart att Huaxi inte blivit någon liten västkoloni, i princip alla dina tillgångar finns bara på pappret, då de åker tillbaka in i kollektivet på en gång. En medlem i den regionala regeringen sa såhär:

Our assets belong to the commune not to the individual, we have a local saying that your dividend lasts only as long as you stay in the village and the factories keep running.

Byn är fortfarande, likt resten av Kina, genomsyrad av den kommunistiska andan från ordförande Maos tid och det är ingen som tror något annat. Längs Huaxis största väg är det fullt med plakat på leende invånare i staden för att påminna stadens invånare om hur bra de har det, och på härligt diktaturvis blev den senaste borgmästaren vald med det fantastiska stödet av 100%!

Kina har inga planer på att göra om landet till en demokrati inom en särskild snar framtid - något som man inte bör glömma. Eventuella ekonomiska reformer sker endast för "kollektivets" bästa, något som alltid kommer stå över kinesernas frihet. Det vore skönast för alla om folk slutade anta att politisk och social frihet kommer i samma paket som ekonomisk frihet.

The Governator

Till slut, efter sju år av styre i Kalifornen så har tiden kommit för Arnold Schwarzenegger att återgå till gymmet. Många såg honom i början som ett skämt, men med tiden kom han att bli en respekterad politiker, trots sina politiskt inkorrekta kommentarer han släppte vid olika tillfällen, samt bristande etik då han gjort många politiska val baserat på nära relationer, snarare än vad som är bäst för staten.

Om man går närmare in på hans politik så har den haft väldigt många bakslag. Arnold satsade väldigt mycket på att göra Kalifornien till den "grönaste staten", med många reformer och subventioner för bilar med förnybart bränsle och förnybara energikällor som vindkraft. Arnold var dock, ända sedan han satte sin fot i USA, republikan och hade tidigt chansen att finansiera sina planer med skattehöjningar, men det sa han nej till och valde att ta lån istället. Sen kom finanskrisen och lågkonjukturen gjorde att Kalifornias miljardlån nästan blev ohållbara. Detta har lett till att Kalifornien nu har USA:s sämsta infrastruktur gällande vägar och transport och att Kaliforniens pensioner saknar ungefär $500 miljarder.

På många sätt var han ändå en väldigt karismatisk person och skiljde sig från andra politiker genom att vara en rolig och impulsiv människa. Förhoppningsvis har han inte tappat stinget för att göra nya filmer, så att vi kan glömma hans försök till politisk karriär, och komma ihåg honom för det han är bra på.

Bristande föredöme

I år tar Ungern över ordförandeskapet i EU, något som många klagar på med anledning av det inrikespolitiska läget i Ungern just nu. Det styrande partiet Fidesz har, efter det senaste valet, en stor majoritet i parlamentet, vilket gör att de kan driva igenom i princip vilka förslag de vill. Bland annat överåklagaren och ordföranden för Revisionsrätten är anhängare av Fidesz. Till och med presidenten, som enligt ungersk tradition utses av oppositionen för att ge en viss maktbalans i landet, kan räknas in i Fidesz led.

Vid årsskiftet i år blev vi svenskar av med den hårt kritiserade Biografbyrån (som gick igenom alla kommande filmer till biograferna), den enda sortens statliga censur vi hade kvar i Sverige. Men innan jul fick det ungerska parlamentet igenom ett förslag om en ny medielag, där alla massmedier ska övervakas för att de ska hålla "balanserad rapportering". Denna myndighet har Fidesz-anhängare i ledningen.

Kritiken från flera EU-länder har varit hård efter detta och högst beklagligt att en fullt fungerande europeisk demokrati, med färska minnen från en Sovjet-diktatur, ska behöva ta den här vägen. Det är såklart Ungerns rätt att själv bestämma vilka som ska vara överåklagare eller vilka medielagar de ska ha, jag som svensk har inte rätten att säga åt ungrarna hur Ungern ska styras, men så länge de är med i EU, och innehar ordförandeposten, så ska de förhålla sig till grundläggande demokratiskt hyfs, såsom yttrandefrihet.

DN

Slaget om Sandlådan fortsätter

Som vi alla kommer ihåg kantades upptakten till det senaste valet av att båda blocken gjorde det väldigt klart för väljarna att de absolut inte skulle samarbeta med Sverigedemokraterna, om dessa skulle komma in i Riksdagen. Ända sedan de kom in i Riksdagen i September har det, vid i princip varje votering, varit fullt ståhej om vilka som samarbetar med SD. Detta har lett till att partier röstat emot sina egna förslag, allt för att inte associeras med SD.

Nu är det ju så att det inte alltid kommer att komma kompromisser över blockgränserna, varvid SD kan utnyttja sin vågmästarposition mellan blocken. Om det är ren avundsjuka eller något annat S-påfund är svårt att veta, men Socialdemokraterna beställde tidigare en rapport från Riksdagens Utredningstjänst om hur SD röstade när de hamnade i vågmästarställning. Rapporten visar att SD i 90% av vågmästarfallen röstat med regeringen, något som fått Sven-Erik Österberg att sätta på sig foliehatten och se konspirationer mot sig:

- Jag har fått indikationer på att de har överläggningar med SD, men jag vet inte.


När SD röstar med oppositionens förslag är det däremot bara att SD "hänger på". Moderaterna förnekar att det pågår förhandlingar mellan SD och M.


Förhoppningsvis kommer detta någon gång att lägga sig när folk inser att SD faktiskt har en egen agenda som de går efter, och inte måste vara inblandade i en konspiration när de röstar med andra partier. 

Hejdå 2010

När inte ens en vecka av det nya året har gått är det svårt att inte falla tillbaka i gamla minnen om året som gått, och visst har det varit ett händelserikt år.

Det har varit ett år med miljökatastrofer, vi såg hur Eyjafjallajökull spred askmoln över hela Europa och fick flyget att stanna, hur BP:s oljeplattform Deepwater Horizon exploderade och sjönk i den Mexikanska Golfen och orsakade USA:s största miljökatastrof någonsin. 

Det har varit ett år med internationella kriser. Ship to Gazas försök att illegalt ta sig igenom den illegala ockupationen av Palestina (som att två fel gör ett rätt) slutade i dödsoffer och WikiLeaks bestämde sig för att röra om i grytan rejält genom att ge ut tusentals hemligstämplade amerikanska dokument.

Det har varit ett år som kommer att bli ihågkommet som ett år för den svenska politiken. För första gången någonsin fick en borgerlig regering mandat att sitta ytterligare fyra år och för första gången sedan Moderaterna och Kristdemokraterna övergav sina själar sitter ett någorlunda konservativt och invandringskritiskt parti i Riksdagen.

Det har varit ett år av terrorism. 2010 blev det blodigaste året någonsin för de utländska styrkorna i Afghanistan och Europa har varit nära nog att råka ut för ett blodigt terrordåd flera gånger om. Förrutom självmordsbombaren i Stockholm i december och i Danmark i september så har flera stora tillslag mot islamister som förberett terrordåd genomförts, i bland annat Danmark, Nederländerna och Storbritannien. "Terrorsvenskar" har blivit ett vardagligt uttryck med flertalet "svenskar" som valt att åka tillbaka till sina hemländer med jihad som skäl.

Vi kommer att minnas 2010 med både dess ljusglimtar och avigsidor, och vi får hoppas att 2011 består av lite fler ljusglimtar och lite färre avigsidor.

Plattform

I detta, mitt första inlägg, anser jag det passande att beskriva vad jag vill göra med den här bloggen.

Med risk för för mycket gnällande ber jag er att ha översikt med detta, om det inte fanns något att klaga på skulle jag inte skriva. Utvecklingen hos dagens samhälle går ner för en stig som många av oss, mig inkluderad, har svårt att följa med längs. Vi är nu i en tid fylld av rotlöshet och sociala problem som jag anser finner sin rot i det senaste århundradets "framsteg" inom liberalism och socialism.

Å ena sidan har vi de liberala, med tanken om att varje individ ska ha "frihet". Denna frihet kommer dock med ett högt pris. Utopin om det fria, liberala samhället har lett till en rotlöshet som orsakar förvirring och utanförskap. Med avkastandet av de "påtvingade" traditionerna och gemensamma värderingarna i samhället är det svårare att känna sig hemma i sitt egna samhälle. Liberalismen står för ett förtryck där kommersialismen är den gemensamma nämnaren och vi väntas betee oss som det omkringliggande gör, genom att följa modet, köpa det senaste, o.s.v..

Socialismen har, efter de snart hundra år sedan den ryska revolutionen, succesivt jobbat med att transformera varje samhälle den tränger in i till ett enormt kollektiv. I de Rödas ögon ses medmänniskornas olikheter som ett hot, alla ska vara stöpta i samma form och socialismen har länge varit känd för att ha svårt med accepterandet av andras åsikter.

Det är detta, och mycket mer, jag kommer att skriva om, i hopp om att vi ,tillsammans, en dag kan finna en gemensam lösning på dessa problem. Detta blev ett kort inlägg men jag hoppas att det var nog för att fånga ert intresse, fortsätt läs här och berätta om bloggen för dina vänner!