Efter att ha bombarderats med dessa ständiga Twitter-uppdateringar om "#prataomdet", läst i tidningar där varje tidning lyckats fått in en snyftartikel där de "pratar om det" så har ett mönster lyckats ta sig fram. När man läser lite på
prataomdet.se ser man snabbt en bild av kvinnor som knappast var avsiktlig av skaparna.
Efteråt kändes det bara skönt att få gå hem, och jag tänkte inte så mycket på att det var något som inte var ok med situationen; de hade ju inte rört mig, bara kommit med små komplimanger i förbifarten, men det ska man väl tåla!
Men jag hade i alla fall inte gjort något mot min vilja. Ju. För så länge jag inte sa nej eller stretade emot, så skedde ju inget övergrepp. Ju mer porraktris jag agerade, desto mer kontroll hade jag. Och tänk om jag hade sagt nej och han hade gjort något uttalat mot min vilja – vad jobbig stämning det hade kunnat bli…
Jag hade önskat att jag var starkare i mig själv och vågat sätta gränserna som min dåvarande pojkvän inte visste fanns.
Och på detta sätt fortsätter det. Det enda man lär sig av detta är att kvinnor uppenbarligen är oansvariga och saknar förmågan att kunna säga nej. Varför läggs det ingen fokus på att kvinnor själva ska lära sig att säga nej? Dagens offer-feminism kommer aldrig fungera då den, istället för att framhäva kvinnors styrkor för att på det sättet bli "jämställda" med män, siktar på att få oss att "tycka synd" om alla kvinnor, med deras hemska män. Detta kommer aldrig att skapa något mer än sämre kvinnosyn hos många, jag har iallafall svårt att respektera människor som inte har självrespekten nog att själva kunna säga nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar